Mandy & River - i väntan på liten nr 2 -

Den värsta smärtan av dom alla..

Okej, nu har jag kommit till den stund där jag känner mig lite redo över att skriva om allt som hänt oss den senaste veckan. Det kommer utan tvekan att bli det längsta, jobbigaste och mest smärtsammaste inlägget någonsin. Jag funderade länge på om/hur/när jag skulle skriva om detta, till vilken grad jag skulle ta upp allt, blir man för privat? och hur mycket vill Marcus att jag ska berätta om allt det här? Vi är helt eniga om att man måste hitta sitt sätt att bearbeta en sån här sak och att skriva har alltid varit min grej som jag gör, som jag flyr till när jag mår dåligt, eller där jag känner mig trygg. Jag har tänkt på om jag vill att hela byn ska veta allt i detaljer eller om jag vill att folk ska veta vad som händer utan detaljer, men återigen.. Det viktigaste är för mig att hitta ett sätt att bearbeta och försöka må bra och det gör jag om jag får skriva. Och hur knäppt det kanske låter så har jag faktiskt vänner i den här bloggen, som jag pratat med dagligen ända sen vi tillsammans väntade barn för två år sedan och för mig är det viktigt att sådana personer även vet vad som händer, så även om man inte träffas så kan ni vara med i det hela! ♥

Nu har det gått lite mer än en vecka sedan den första chocken, även om det var en mild sådan om man jämför med vad som skulle komma under veckans gång. Det man som förälder bara fasar för, det värsta besked man någonsin kan få om sina barn, att dom ska tas ifrån en. Ja, det är nu verklighet för oss. Att få veta att vår son i magen inte mår bra och inte kommer att överleva är som att få ett sånt obeskrivligt ont slag i magen och helt plöstligt är hela världen svart. Man tror bokstavligen att man drömmer och fortfarande så hoppas jag varje morgon att jag ska vakna och upptäcka att det här är världens värsta mardröm och att allt ska bli bra igen. Men man börjar sakta men säkert förstå att det går inte att vakna upp ur det här, utan att det är vår helt världelösa sanning och att vi är drabbade av den värsta sorg av dom alla.. Att vi ska behöva förlora och begrava vår son..

Det började med att vi åkte upp till Hudiksvalls sjukhus för att kontrollera moderkakan, som ni vet. Väl på ultraljudet så kollar barnmorskan moderkakan, hon säger att hon är ganska säker på att den flyttat sig men att hon inte riktigt kan se hela vägen för att bebisen har huvudet så långt ner, så hon måste hämta en läkaren så han kan kolla lite bättre. Innan hon avslutar så frågar jag "Kan du se om det fortfarande är en lite kille".. Hmm,svarar hon, det har jag inte tänkt på men jag ska kika.. Jag tyckte mig se en liten snopp här, men han är lite vild så jag hann inte riktigt men, men nu läre jag gå och hämta läkaren och svisch så var hon borta ur rummet. In kom en läkaren med ett helt gäng läkarstudenter, det är okej säger jag men jag undrar verkligen varför halva läkarstudentklassen skulle delta.. Läkaren kollar länge och berättar efter en halv evighet att han upptäckt att bebisen har ett hål/bråck i magen. Ett hål på 2 cm som han vill att vi ska kolla upp på ett specialist sjukhus. Ingen panik säger han men gissa hur lätt det var att inte drabbas av panik av att höra att han har ett hål i magen. Jag grät som ett barn och visste inte vart jag skulle ta vägen. Vi pratar länge med läkaren efteråt som förklarar att vi ska få åka till akademiska och undersöka saken.. Ofta hänger en missbildning ihop med den andra, men det kan lika gärna vara så att det bara är bråcket och då är det ingen fara, en liten operation kommer att behövas men sedan kommer han att må bra. Det känns ändå som att hela världen rasar, men i dagsläget så skulle jag göra vad som helst för att det "bara" skulle vara det lilla hålet i magen.. Då skulle jag ändå veta att jag skulle få behålla honom.

Vi fick en tid efter helgen i Uppsala.. Mitt livs längsta helg. Jag grät, grät och åter grät.. Till slut kom tisdagen och vi åkte ner mot uppsala.. Vi hade fått googleförbud av läkaren i hudik, men vi hade brytit ganska rejält mot det och läst både det ena och det andra.. Ofta ligger ett kromosonfel bakom likanande skador och det hade även läkaren förberett oss på. Vi kom iallafall ner till uppsala och en ultraljudsundersökning påbörjades. Hon tittar snabbt på bråcket och säger att det är okej, hon säger sedan att hon ska kalla på en hjärtspecialist då hon tycker sig se en avvikelse på hjärtat.. Nästa chock. Det finns väl inget som skrämmer en som ett hjärtfel, men återigen.. Varför kunde det inte stanna där?! Hjärtläkaren undersöker hjärtat länge, länge och efter 1,5 timme så är vi klar och han förklarar att han ser förändringar på hjärtat. Inga direkt livshotande, det kommer att krävas en operation vid ungefär 6 månaders ålder och sen är oftast oddsen ganska goda. Allt hängde nu på det fostervattenprov som tagits under dagen. Skulle det vara ett kromosonfel så skulle oddsen vara sämre. Så vi åkte hem med hopp om att det skulle stanna vid dessa två missbildningar, på magen och hjärtat. Oddsen var ju inte goda så att säga, då detta är två tydliga missbildningar som tyder på även ett kromosonfel. Allt kändes som fruktansvärt fel,hopplöst och orättvist och det enda jag kunde tänka på var orden som barnmorskan sagt under rutinultraljudet. "Han ser helt perfekt och välskapt ut".. Vi får väl den trösten att troligtvis kan inte dessa skador ses på rutinultraljudet då dom troligtvis var för små i vecka 18.. Jag känner mig så arg och ledsen. Vad ger rutinultraljudet för trygghet när det sedan kan uppkomma så svåra skador vi ett senare ultraljud? Det är ju helt sjukt att det inte ingår ett rutinultraljud vid ett senare tillfälle! Så nånstans fanns det väl verkligen en mening med att min moderkaka från början låg fel, annars hade vi aldrig upptäckt allt det här och istället fått vår livs chock på förlossningen.

Vi hade fått en tid 3 dagar senare i uppsala för att få provsvaren på fvp och även en tid med kirurger som förmodligen skulle ta hand om vår son och hans besvär. Tiden skulle ha varit på Fredagen, men redan på Torsdagen ringer telefonen när jag ligger och vilar med River. Läkaren säger att hon har dåliga nyheter och att det tyvärr rörde sig om det värsta tänkbara. Trisomi 18. En kromosonförändring som inte är förenlig med livet. Jag känner verkligen hur hela min kropp lägger av och varenda kroppsdel värker helt obeskrivligt mycket. Jag försöker att hålla mig från att bryta ihop totalt då jag har en nyvaken och halvgnällig River på armen, men jag får verkligen svårt att andas så jag springer ut i köket och ringer hem Marcus. Jag ska citera läkaren som ringde. "Hej, Amanda.. Jag har fått svaren på fvp nu och tyvärr har jag tråkiga nyheter. Det rör sig tyvärr om Trisomi 18, så jag har nu avbokat allt som vi täntk ha här med er i uppsala, eftersom vi ingenting kan göra och vi skriver tillbaka er till hudik där ni kommer få föda och ta allt i lugn och ro med familjen".. Det enda jag fick upp i huvudet under samtalet var att jag ville skrika och fråga om hon är totalt dum i huvudet som låter så fruktansvärt kall.. Hon ringer faktiskt och berättar att min son ska dö i detta samtal så lite smidigare, eller kanske väntat tills jag och Marcus kom ner tillsammans på fredagen kanske var en idé. Hon frågar flera gånger om jag är kvar i luren men jag kan inte svara. Det går inte. Allt bara svartnar och det rejält.

Hur konstigt det än låter så blir man efter flera dåliga besked på nåt sätt immun mot smärta och sorg och förvåning. Man vet inte länge hur eller vad man ska känna, förutom att man vet att allt aldrig någonsin kommer bli sig likt.

Det enda man fasar för hela livet, speciellt efter man blev förälder är väl att något ska hända ens barn. Jag har gråtit när River har haft magsjuka och varit helt klen, jag har fått ont i hjärtat när han ramlat och slagit sig rejält och jag sett hans blod rinna.. Man är alltid orolig över det allra finaste man har, men man tror väl aldrig att man ska behöva bemöta smärtan som uppkommer när man vet att ens barn ska dö. Det är det hårdaste ordet som finns, att DÖ.. Jag vill inte förstå och jag kommer nog aldrig göra det.. Varför, varför, varför är en fråga som jag kommer ställa mig för resten av livet. Varför vår lilla perfekta kille och varför skulle vi vara tvungen att förlora honom? Nu formulerar jag mig själv på samma vis som jag stört mig på att många gjort om oss. Som om han redan vore död. Han är INTE död och det är jätte viktigt för mig att folk ser skillnad på det. Han lever fortfarande i min mage och han sparkar som vilken frisk bebis som helst, det enda vi vet är att det kan ta slut vilken sekund som helst. Tyvärr så klarar oftast inte barn med dessa skador en hel graviditete/förlossning, vissa lever i veckor, andra i månader och vissa klarar sig upp till ett år eller längre, men dessa % är alltså väldigt låga. Vi har ingen aning om hur allt kommer bli för oss, det enda vi vet är att allt kommer att ta slut alldeles för tidigt. Det är också jobbigt i allt det här. Att inte ha en aning om hur det kommer bli. Ska jag ställa in mig på att föda honom och sedan vaka vid honom på sjukhus i flera månader och bara vänta på slutet? Eller ska jag ställa in mig på att föda fram min döda son. Det är två helt olika saker för mitt psyket, men både två lika fruktansvärda. Jag är rädd hur jag ska reagera på om jag får upp honom livlös på min mage, och jag är minst lika rädd för att få tid med honom och lära känna honom, för att sedan mista honom efter det. Hur man än vrider och vänder på det så finns det ingen ljuspunkt.. Hur jag än beter mig eller ber till gud, så kommer att han dras bort från mig.. Förr eller senare och hur ska jag någonsin kunna andas eller leva normalt med en sån sak och sorg i hjärtat?

Visst finns det ljusa stunder vissa dagar, där man har på något vis accepterat detta medan man andra stunder inte ens orkar resa sig upp för att allt gör så fruktansvärt ONT! Jag vet att jag måste försöka stå ut och samla mig för att orka mig igenom en förlossningen. En helt normal förlossning men utan den där fantastiska belöningen på slutet. Hur klarar man av att ta ett värkarbete när man mår såhär? Det enda jag hade i huvudet var att jag ville ha ett kejsarsnitt och det DIREKT. Det fanns inte i mitt huvud att behöva föda honom på normalt vis, men efter att ha pratat med flera läkar så är jag med på att en vaginal förlossning är det bästa för mig och min kropp, speciellt inför kommande graviditeter. För även om det känns långt bort just nu, så vet jag ju att vi kommer vilja bli gravida igen och vi tar inga som helst risker för att det ska kunna bli svårt att bli det igen. Det vore fruktansvärt att riskera det.

Åh, nu har jag skrivit hur långt som helst men känner mig ändå full med ord. Jag tycker det är så svårt att just nu formulera sig i text. Jag vill verkligen att människor ska förstå hur fruktansvärt ont det här gör och jag vill inte riskera att låta hård eller iskall, vilket jag ibland känner att folk kanske tror, då jag alltid försöker bita ihop när jag träffar människor, även om sorg och smärta såklart lyser igenom.. Helst av allt så vill jag bara lägga mig och gråta på golvet varenda gång vi pratar om det här, men jag försöker vara stark, eller visa mig stark.. Men det är jag inte.. Kommer aldrig att bli det igen heller. Jag ska förlora mitt barn här och föralltid leva utan någon som jag älskar mer än allt annat. Jag förstår inte hur jag ska klara det.. Jag tror inte jag kommer göra det.

Det spelar ingen roll hur vi gör.. Hur många barn jag och Marcus än får tillsammans så kommer vi alltid att ha ett för lite, vi kommer alltid att ha en födelsedag i vår familj, men utan något födelsedagsbarn att fira. River kommer alltid att ha en lillebror som han inte ens kommer att minnas. Jag kommer aldrig få uppleva det där första leendet, jag kommer aldrig att få stå och jubla och klappa händerna när han för första gången vänder sig från rygg till mage eller tvärtom, jag kommer aldrig få se dom där härliga minerna när han skulle ha fått sin första smakportion och jag kommer aldrig få veta hur han skulle vara som person.. Skulle han ha blivit lika vild och rastlös som sin storebror, skulle han bli lika bilgalen som River eller skulle han gilla och vara på något helt annat sätt?

Ibland tror jag fortfarande att jag drömmer. Är det verkligen sant att det här händer oss?? Varför ska vi vara tvungen att förlora det allra käraste vi har? Varför ska vi behöva hålla en begravning för vår son? Ingen förälder ska väl någonsin behöva begrava sitt barn.. Ni anar inte hur varje spark ifrån magen känns.. Vilken smärta som infinner sig i min kropp varje gång han visar livstecken.. Som läkaren sa så är ju min mage just nu som hans respirator.. Varför kan jag inte bara få behålla honom där inne föralltid?? Då kanske han håller sig trygg och så frisk han kan bli.. Varför ska jag behöva släppa ut honom när jag vet att när jag gör det så kommer han att dö.

Nej, jag vet inte vad jag ska skriva mer just nu.. Vi tar en dag i taget. Vi vet att det som ligger först i tiden är en förlossing och jag vet inte alls hur det kommer att bli, det enda jag vet är att jag önskar att jag kunde ge över det ansvaret till Marcus. Att vi kunde ta hälften var, men det är ju bara jag som kan föda honom och jag ska försöka att klara det på bästa sätt. Jag känner mig iallafall otroligt trygg med läkarna i Hudik och jag vet att fram tills den dagen förlossningen kommer att ske så kommer jag få bra vård. Jag har fått hjälp att tömma lite fostervatten, vilket nu har gjort att jag kan andas och gå utan att det känns som att magen ska sprängas och det är ju alltid något. En liten lättare väg mot det hemska.. Jag vill också tacka för alla som visar sitt stöd. Det hjälper mer än vad man tror. Varje lite ord någon skriver läser jag hundra gånger om. Det är så skönt och hjälper som sagt jätte mycket.. ♥ Och tills den dagen allt börjar ljusa i vårt liv igen, så har vi iallafall den allra bästa medicinen redan. Den kallas River och honom är vi förevigt tacksam över att vi har.

2012-12-17 @ 07:58:00 Allmänt Permalink

Kommentarer

Postat av: Cissi - mamma till Cornelis & Konstantin

Jag är så otroligt ledsen för er skull. Jag har följt dig ända sedan graviditeten med River, så det känns på ett sätt som jag känner dig. Ända sedan du uppdaterade om det här på instagram så har jag tänkt på er så otroligt mycket. Jag har drömt om er också.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva mer än att jag är så uppriktigt ledsen för er skull och att ni är i mina tankar hela tiden. Många många kramar!

2012-12-17 @ 08:14:17
URL: http://annaceciliat.blogg.se

Postat av: Fia

Man kan inte läsa ett sånt här inlägg utan att skriva något... Men jag saknar ord! Är så himla ledsen för er skull. Vilken smärta. Jag var livrädd hela min graviditet, det värsta jag kunde tänka mig var att förlora mitt barn, och det är det värsta jag kan tänka mig nu. Att mitt barn ska bli allvarligt sjukt eller tas ifrån mig. Värsta värsta.

Många kramar

2012-12-17 @ 09:00:15
URL: http://airyfairy.blogg.se

Postat av: Sandra

Jag kan inte förklara i ord hur mitt hjärta blöder för er just nu. Jag sitter här helt förtvivlad med tårar som inte vill ta slut. :( Jag förlorade min lilla skatt i min förra graviditet. Då sjukdom upptäcktes på rutin ultraljudet. Och det var det tuffaste jag någonsin gått igenom, och det tuffaste jag någonsin kommer gå igenom. Men nu när jag läser detta är jag tacksam att det i mitt fall märktes tidigt. Att du inte får reda på detta förrän några veckor innan din prins skulle kommit till världen är helt fruktansvärt. Jag vet att ingenting jag säger kan få er att må bättre, att känna mer hopp, det finns ju liksom inte. Men du ska veta att jag lider med dig och tänker på din familj. Jag ska be för dig, din familj och lilla prinsen i magen. Var stark Amanda, och tänk att allting som händer har en mening, även dom outhärdligt hemska, tuffa sakerna, händer av en anledning. Ni finns i mina tankar!

Styrkekram! ♥

2012-12-17 @ 09:00:54
URL: http://ssandrao.blogg.se

Postat av: charlotte

amanda.. ingen ska behöva gå igenom det här! inget barn ska behöva komma till världen sjuk, inget barn ska behöva begravas :( det gör så himla ont i mitt hjärta av vad ni går igenom nu.. jag gråter när jag läser det du skriver, och jag blir tårögd bara jag tänker på er. patrick är också jätte ledsen för eran skull.. det är så jävla orättvist i den här världen.. men man får väl tänka att han kommer till en bättre plats, din fina lilla prins... han kommer aldrig bli bortglömd av dina nära och kära, han kommer alltid finnas! fast kanske på en bättre plats för honom! älskar dig amanda, du kommer alltid vara den jag skriver till om det är något även om vi inte längre är med varandra varje dag! och jag vill att du ska veta att det bara är att höra av dig vad det än gäller när som helst! <3

2012-12-17 @ 09:06:09
URL: http://charlotteholst.vimedbarn.se

Postat av: Madelene

finns inga ord, skickar er massa kærlek och styrka <3

2012-12-17 @ 09:09:52
URL: http://madelenekalsson.devote.se

Postat av: Lise-Lott

Det finns inga ord och jag kan inte riktigt föreställa mig den smärta ni känner. Maktlöst.
Jag tänker på er!

2012-12-17 @ 09:13:45

Postat av: ♥ ♥ Melissas Prinsar ♥ ♥

känns som inga ord kan göra de hela lättare men jag skickar massor med styrke kramar till dig och dina familj <3
en sak jag fundera över va att läkaren sagt att de skulle va svårare att bli gravid om man gör kejsarsnitt!? jag har gjort 2 och jag har inga problem me å bli gravid ;)

Men som sagt massor massor med styrke kramar till er!

2012-12-17 @ 09:29:48
URL: http://www.melissasprinsar.com/

Postat av: Hanna, mamma till Stella

Jag kan inte förstå det jag läser, jag är så otroligt ledsen för eran skull. Jag har läst din blogg från och till under en lång period så det nästan känns som jag känner dig/er!

det gör så ont så ont och tårarna bara rinner när jag läser detta! det slår mig gång på gång hur stark du är.... som klarar av att skriva det här med så vackra ord och så sammanhängade!

jag vet egentligen inte vad jag ska skriva men jag kände att jag måste visa att jag tänker på er!

Kram till er och eran fina River!

2012-12-17 @ 09:32:51

Postat av: Emma

Jag vet inte vad jag ska säga, men jag tänker på er!

2012-12-17 @ 09:37:30
URL: http://perssonemma.blogspot.com

Postat av: Michaela- med syskon i magen <3

Vill skriva något men vet inte vad. Fy fan..vilket helvete. Vilken sorg och vilken smärta. Orättvisa värld! Du finns i mina tankar!

2012-12-17 @ 09:44:22
URL: http://minahjartanochjag.webblogg.se/

Postat av: Kristin, mamma till Kevin

Jag lider med dig Amanda! jag har själv gått igenom nästan samma sak. Jag fick föda mitt döda barn nu i november då han inte hade utvecklat några njurar och någon urinblåsa. De va oxå en vanlig förlossning, men jag fick sättas igång. Jag va ju dock inte lika långt gången som du och behövde aldrig begrava honom. Men tankarna gick där för oss oxå.. Vi fick frågan om vi ville ha honom i minneslunden här i Söderhamn eller om vi ville att han skulle ligga i en anonym minneslund. Jag är glad att jag har Kevin som får mig att tänka på annat än att jag förlorat mitt barn. Mitt tips till dig är att prata om de så mycket du orkar. Stäng det inte inom dig, då kommer de kännas värre. Å lek med River, lägg ner all tid du orkar på honom. Jag tänker på er jätte ofta! Finns om du behöver prata. Kram

2012-12-17 @ 09:55:14
URL: http://www.schippostrofen.n.nu

Postat av: Nikita

Det gör så ont i mig då jag läser dina rader , jag kan inte ens föreställa mig er smärta !!
Ingen förtjänar något sånt här och jag önskar ni slapp gå igenom detta!
Skickar massa styrkekramar till dig !!!!!

2012-12-17 @ 09:56:09
URL: http://nikital.blogg.se

Postat av: Cecilia.

Har suttit och läst igenom varenda ord upprepande gånger, just för att kunna första en smula om vad som drabbat er. Men de är egentligen helt omöjligt! Hur kan något sådant ens hända? Och varför har inte alla kommuner ett extra ultraljud längre in i graviditeten? Det är ju fruktansvärt! Tack och lov har de det i min kommun, men jag tänker på alla andra. Som hamnar i den situationen ni är i, fast får den stora chocken på förlossningen. De måste vara helt fruktansvärt!

Nej, jag finner inga ord! Finner inga ord för hela situationen... de är så fruktasvärt hemskt att någon ska behöva uppleva något sådant.

Det var helt omöjligt att hålla tillbaka tårarna, när jag läste ditt inlägg. Sen jag såg dina instagram inlägg har jag tänkt på er hela dagarna sen dess. Trots de att jag inte känner dig!

Jag har läst din blogg till och från sen du var gravid med River.

All styrka er, Framförallt till dig! <3

2012-12-17 @ 09:56:40
URL: http://ceciliamaria.blogg.se

Postat av: caroline

Man finner verkligen inga ord! Känns så hemskt att de inte kunde förutse detta innan! För något år sedan snubblade jag in på en blogg där dottern hade (pataus syndrom) trisomi 13, jag blev verkligen berörd. Dottern dog i somras lite över 2 1/2år. Vet att hon har ny blogg men vet inte om hon flyttat med allt dit http://www.wildavaregenangel.blogspot.se

2012-12-17 @ 09:57:49
URL: http://misslin.blogg.se

Postat av: Emma - Mamma till Alicia och Elliot <3

Åh herregud, jag bara gråter och gråter när jag läser det här. Det känns som att inga ord i världen kan sägas för att ni ska må lite bättre i det här. Försöker tänka mig in i eran situation men det känns aldelles för jobbigt. All stryka till er och speciellt till dig Amanda. Ikväll ska jag tända ljus för er 4. Ta hand om varandra. Tänker på er.
Kram Emma <3

2012-12-17 @ 10:40:06
URL: http://Emmaochmatte.blogg.se

Postat av: Sarah

Det gör så ont, så ont i mig! Och då är det inget i närheten av hur det känns för er... Att någon så nära mig som jag älskar ska behöva gå igenom detta! Eller förresten önskar jga inte ens min värsta fiende det här men allra minst er! FAN, vad orättvist livet är!! Du vet vart jag finns när du orkar prata <3

2012-12-17 @ 10:42:35
URL: http://lillahjarta.blogg.se

Postat av: Fia

Herregud gumman!
Skickar styrkekramar i massor till er!

2012-12-17 @ 10:50:16

Postat av: Emma

Jag sitter här bakom min datorskärm och det gör ont i hjärtat när jag läser dina ord. Tårarna rinner och man önskar att man på något sett kan göra något för att lindra det! Har aldrig träffat dig och kan inte ens föreställa mig smärtan ni känner just nu. Men du är stark som orkar skriva om det och som vågar prata, det tror jag kommer hjälpa dig på vägen. Jag hoppas att det kommer bli så bra det bara kan bli för er, även om det inte kan bli bra just nu.
Åh vad hemskt! Sånt här ska bara inte få hända.
Du är en jättefin mamma, kämpa på och ta hand om varandra!! <3

2012-12-17 @ 10:50:41
URL: http://emmakristiansen.blogspot.com

Postat av: Jossie - Mamma till Edvin & Bebis i magen

Jisses, jisses så jag gråter.. :'( Jag kan verkligen inte förstå det jag läser.. Eller den smärta ni känner inför det som hänt/kommer hända. Fastän jag aldrig träffat dig IRL så lyser din värme och härliga personlighet igenom i bloggen och jag kan inte förstå hur just ni av alla människor ska få vara med om detta. Livet är såå orättvist. Jag vet verkligen inte vad jag ska skriva. Alla ord känns för små på något sätt. Men du ska veta att jag läser, och det du skriver berör. Jag önskar så att det fanns något jag kan göra :( Alla mina tankar går till er just nu. Jag hoppas att allt detta hemska blir så bra som möjligt, med en fin förlossning och ett fint avslut för er lille pojke. Ni är de bästa föräldrarna även till honom <3 På något sätt så tror jag att man måste orka leva igenom även sådana här saker. Vrida på det och försöka se de ljusa/positiva sidorna av det. Jag har läst lite om vad andra skrivit till dig på Instagram och det verkar finnas väldigt fina sätt att göra detta på. Att namnge barnet, samla släkt och vänner och låta dem få vara delaktiga i det, prata mycket om barnet - både inom familjen men även annars också och när det värsta väl händer benämna sig som "änglamamma/änglaförälder". Jag vet inte, men jag TROR att det kan hjälpa en i en sådan här situation. Att inte bli rädd för det liksom.. Och att inte isolera sig från det.

Jag har också svårt för att visa mig svag inför andra, och det tror jag inte man behöver göra. Alla är ju olika, och som du skriver så har du lättare för att uttrycka dig i text (som även jag har) så kör på det. Det finns ju forum på internet där du kan skriva med föräldrar som varit med om liknande upplevelser. Jag hoppas och tror att ni på något sätt kommer kunna gå vidare. Att världen inte ska behöva känna så svart och hopplös som idag. Jag hoppas du fortsätter blogga och att jag får följa dig och vad som händer. Känns det för privat så förstår jag att du inte vill, men du ska veta att jag verkligen tänker på er. Stor kram, och lycka till! <3<3

2012-12-17 @ 10:52:39
URL: http://jsantinelli.blogg.se

Postat av: Sofija

Åh, Amanda.. Jag gråter som ett litet barn! Fy fasen vad ont det gör i mig att läsa vad ni går igenom. Lilla lilla killen, så orättvist att han inte får en chans på utsidan. Jag lider så oerhört med er och önskar er all lycka och styrka inför det som komma skall. Stor kram <3

2012-12-17 @ 10:55:51

Postat av: Maria Fredriksson

Jag vet att vi inte känner varandra längre men jag är så fruktansvärt ledsen för eran skull! Tror ingen kan förstå vilket helvete ni går igenom och att ni kommer och få genomgå det värsta en förälder kan göra! Jag önskar det fanns något jag kunde göra! Det göt jag verkligen! Jag håller alla tummar och tår jag har för att det iaf ska gå så bra som det nu kan göra i en dån här situation. Usch vet inte ens vad jag kan skriva men ja ni finns i mina tankar! <3

2012-12-17 @ 11:10:35

Postat av: Astrid

Fina du<3 Jag har flera gånger under de senaste dagarna klickat in på din blogg bara för att få veta vad som gjort att du inte har skrivit. Jag har förstått att något var fel, men att det kunde vara så här fel, det får det bara inte vara. Jag grät när jag läste allt du hade skrivit, vi känner knappt varandra längre, men jag känner dig ganska väl genom allt du skriver men jag vet ändå inte vad jag ska säga. Det spelar ingen roll vad jag säger, för inget blir väl bättre av mina ord. Jag är oerhört ledsen för er skull och jag har inte den minsta aning om hur det måste kännas för dig, men jag hoppas för allt i världen att den lilla killen ska födas och må bra och att det helt plötsligt ska finnas något som botar allt det dumma.. Jag tänker på dig<3

2012-12-17 @ 11:38:58
URL: http://astahre.blogg.se

Postat av: Kristin - Mamma till tvillingtjejer :)

Hej!
Jag vet inte vad jag ska skriva bara att jag vill skriva något till dig/er.
Sitter här med tårar i ögonen o känner mig hjälplös. Förstår inte vad ni går igenom o hoppas jag slipper uppleva det. Men jag fördtår att det ni går igenom är något av det tuffaste som kan hända en människa.
Jag vill skicka er all styrka o omsorg som går. Ni ska veta stt jag tänker å er o i allt önskar erdet bästa möjliga av situationen.
Styrkekramar från Ktistin

2012-12-17 @ 12:00:22
URL: http://kristinoerik.blogg.se

Postat av: Frida - mamma till Liam och Enya

Ögonen fylls med tårar när jag läser vad ni går igenom. Livet är så orättvist, sånthär borde inte få hända. Det är bra att du försöker hitta något positivt i allt elende. Du får tänka att allt händer av en mening. Skickar massor med styrkekramar till er allihopa. Ni är så stark! <3 <3 <3

2012-12-17 @ 12:04:20
URL: http://frudrutts.blogg.se

Postat av: Anonym

Tårar rinner nedför kinderna när jag läser det du skriver.. Det är inte rättvist!! Jag skickar dig styrka och kärlek från mig och min familj!

2012-12-17 @ 12:23:58

Postat av: marie

Fy! Tänker och lider med er.... Hemska värld

2012-12-17 @ 12:24:07

Postat av: marie

Fy! Tänker och lider med er.... Hemska värld

2012-12-17 @ 12:24:32

Postat av: miia mamma till my

Det gör ont i mitt mammahjärta, livet är så orättvist ibland. Tänker på er i massor tjejen, kramar om och sänder styrkekramar. <3

2012-12-17 @ 12:58:12
URL: http://vinterdotterochsommarmamma.blogspot.com

Postat av: Jennie

Hej fina! Jag är en anonym trogen läsare av din blogg. Har en son som är ett halvår yngrevän din. Jag finner inga ord :( Jag kan aldrig förstå... Men skickar miljoner styrkekramar! Jag tycker att du verkar vara en fantastisk mamma, till både Rivervoch lillebrorvi magen. Du resonerar klokt trots att du precis fått livets värsta mardröm besannad. Ta hand om er. Med vänlig hälsning, Jennie

2012-12-17 @ 13:09:03

Postat av: Caroline Westlund

Massa styrke kramar till er! Jag tror på dig och vet att du kommer klara det här även om det är svårt nu att tro det. Ni finns i mina tankar, flera gånger om dagen och jag sänder all min styrka till dig och familjen Amanda <3

2012-12-17 @ 13:13:11

Postat av: Elin

Tårarna rinner nedför mina kinder... du är så oerhört stark som skriver om detta... även fast jag inte känner dig så vill jag att du ska veta att jag är så ledsen och jag har er i mina tankar. jag önskar att du kunde få vakna upp ur denna mardröm... jag sänder all styrka jag har till er! Många varma kramar

2012-12-17 @ 13:35:38

Postat av: khadijah-mamma till två.och mini i magen

Blir så ledsen när jag läser ditt inlägg och hoppas verkligen att allt kommer att ordna sig så bra det kan bli under omständigheterna. Är själv gravid i 7 e månaden och kan inte föreställa mig att gå igenom det hemska du går igenom. Tänker på er. Styrkekramar

2012-12-17 @ 13:47:52

Postat av: Anna

Finns inga ord som räcker till efter att jag läst igenom det du skrivit. Tårarna slutar inte rulla från mina kinder, och jag, en bloggvän som följt din blogg i "smyg" hade aldrig kunnat ana varför det varit så tyst här inne. Skickar en massa cyberkramar, som jag vet inte räcker till just nu... Tack för att du orkar skriva om det. Ibland är livet alldeles för grymt... KRAM

2012-12-17 @ 14:05:56

Postat av: Anna

Det är svårt att finna orden för mig. Jag önskar att detta bara var en mardröm för dig och att allt skulle vara som vanligt igen. Jag kan inte förstå smärtan du genomgår men jag kan känna den lite genom dina ord. Ont i magen får jag. Du är stark som skriver om detta och jag hoppas att er förlossning kommer att gå bra och att ni får den hjälp ni behöver. Stor kram från mig

2012-12-17 @ 14:14:22
URL: http://frokenstockholmare.se

Postat av: Sara

Jag blir alldeles stum. När jag tittade in här i morse så rös jag till när jag såg hur långt inlägget var och tänkte direkt att detta inte kan vara ett bra inlägg. Det var verkligen med gråten i halsen jag läste igenom det du skrivit och det finns inga ord i värden som jag kan skriva för att få dig att må bättre. Vill bara säga att jag tänker på er och allt det hemska ni går igenom. Det hjälper inte dig nu när jag säger att det kommer bli bättre, men det kommer det. Var stark!
Många många styrkekramar från oss till Er alla <3

2012-12-17 @ 14:32:09
URL: http://glamina.blogg.se

Postat av: Anna

2012-12-17 @ 14:35:19

Postat av: Mathilda

Det finns inga ord i världen som kan lindra den smärta, sorg och rädsla som ni känner just nu. Men jag vill ändå säga att jag är så otroligt obeskrivligt ledsen för hur allting blev. Skickar mina allra varmaste kramar och tankar till dig och din familj.

2012-12-17 @ 14:44:25
URL: http://mammamix.se

Postat av: Maria

Jag har kikat in på din blogg dagligen och när jag sett att du inte skrivit på länge har jag trott att du säkert fått åka in och föda i förtid. Men usch, detta vart ju helt tvärtom :( Jag känner inte dig och har bara läst din blogg ett tag men sitter nu och gråter för er skull.. Att som förälder förlora sitt barn måste vara det tuffaste man kan vara med om.. Jag sänder er många tankar och styrkekramar <3

2012-12-17 @ 15:18:06

Postat av: Emmi Humbla

Jag vet inte vad jag ska skriva mer än att jag beklagar så otroligt mycket! Eftersom jag nu har följt er i flera år känns det som att jag känner dig så mycket mer än vad jag gör och jag blev väldigt ledsen och känner så mycket sorg för er skull. Jag kan aldrig riktigt förstå hur det känns men jag kan tänka mig in i det till en viss grad och det skrämmer mig hur ont det gör att bara tänka på det.. Jag hoppas självklart på att läkarna har fel men om det nu är så att det tyvärr kommer att bli som ni befarar så glöm inte att ni har varandra, att ni får sörja, att det är okej att vara ledsna och arga och att ta hjälp av folk utifrån för att ta er igenom detta. Många många kramar

2012-12-17 @ 15:32:52

Postat av: Lisa

Det högg i mitt hjärta då jag började läsa din text. Obehagliga minnen väcktes till liv, om jag kunde hade jag gett er en kram.

Ta hand om varandra och njut av er pojke i magen även fast det gör ont. Med tiden minns man tillbaka på allt det underbara och det hemska mattas ut.

Något jag lärt både av egen erfarenhet och av en bekant som förlorade sin dotter är att man tar sig igenom smärtan. Man har inget val, men det kommer gör ont. Så obeskrivligt ont.

Ta hand om er!

2012-12-17 @ 15:38:56
URL: http://sokkerflikkan.blogg.se/

Postat av: Anonym

Det finns inga ord!
Hur kan en smärta vara så skör?

Ni känner inte mig, och jag känner egentligen inte er heller, mer än att det känns så genom bloggen.
Jag tänker på er.

2012-12-17 @ 15:41:13

Postat av: Sara

Tårar rinner längst mina kinder... Jag beklagar verkligen ert öde. Så hemskt orättvist allt känns. Ta hand om varandra och njut lite extra av er solstråle River. ❤

2012-12-17 @ 15:49:10
URL: http://frutyrberg.blogg.se

Postat av: Elin

Det är så himla svårt att läsa vad det är ni går igenom. Man förstår liksom inte. Jag önskar att jag kunde ta en del av eran smärta så det inte blir så tungt för er att bära! Vi tänker på er varje dag! <3

2012-12-17 @ 15:59:03
URL: http://makingababy.blogg.se

Postat av: Mini

Vad jobbigt och sorgligt! :/ Kämpa på! (Sänder en styrkekram)

Kika gärna in på min blogg! :)
Big kisses from Mini.

2012-12-17 @ 16:01:28
URL: http://ministhoughts.blogg.se/

Postat av: Milla

Mitt hjärta svider för er och familjen. Kämpa på <3 sönder styrka!

2012-12-17 @ 16:13:28

Postat av: Pernilla S

Dom allra varmaste kramar till Er <3

2012-12-17 @ 18:36:37

Postat av: Malin

Jag kan inte annat än gråta för din sorg, jag är så ledsen att du måste gå igenom något liknande. En stor styrkekram till dig och din familj.

2012-12-17 @ 18:40:29

Postat av: Anna

Det är så svårt att veta vad man ska skriva när man vet att vad man än skriver så gör det ändå så ont. Sitter här och läser med tårarna rinnandes. Ingen människa borde få gå igenom detta, förstår inte varför sådant här händer.. Har läst din blogg länge och varit så glad över att ni skulle få en liten till. Men som du skriver, det kommer en dag då det kommer kännas ljusare och jag håller tummarna för att den kommer snart. Ta hand om varandra. Kramar

2012-12-17 @ 19:05:09
URL: http://lovelyanna.blogg.se

Postat av: Anonym

Styrkekramar <3

2012-12-17 @ 19:29:38

Postat av: Jenna

Hej! Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, vet att vad jag än skriver så kommer det inte hjälpa men jag vill däremot säga att jag har läst din blogg i några månader nu och du är en stark person, underbar mamma och en underbar tjej till din Marcus, tänker på dig och din familj, håll er starka och håll er nära varandra, ni kommer att klara av detta tillsammans! Sänder mina styrke kramar till er! Jag beklagar verkligen <3 Kram till er alla!

2012-12-17 @ 19:34:30

Postat av: Pernilla

Usch, kan inte förstå vad ni går igenom. Tänker på er!

2012-12-17 @ 19:48:18

Postat av: Linn

Så fruktansvärt. Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva, känner inte dig, Jag började läsa din blogg pga att vi har BF samtidigt... Tårarna rann när jag läste. Kan inte ens föreställa mig vilken mardröm ni tvingas leva i.. Många kramar till dig/er.

2012-12-17 @ 19:54:15

Postat av: Angelica

Usch det går inte att tänka sig vad ni får gå igenom. När jag läser de här så får jag så ont i hjärtat. :( Är så ledsen för er skull! Och ni ska veta att jag tänker på er VARJE dag! <3

2012-12-17 @ 20:06:56
URL: http://mariaangelicasofia.blogg.se

Postat av: Josephine

Hej. Läste din blogg och inlägget berörde mig verkligen. Vet inte om det är till någon hjälp men jag har jobbat hos en Pojke med trisomi 13. Levnadsvilkoren på trisomi 13 och 18 är samma. Mamman till den pojken bloggar på lovelej.blogg.se kanske kan det vara till lite hjälp för dig. Mvh Josephine

2012-12-17 @ 20:14:39
URL: http://josephine.nilsson86%40bredband.net

Postat av: Frida-Mamma till Lloyd

Åh herreguuuud.... :( Jag kan inte sluta gråta när jag läser dina ord! Tårarna bara forsar ner!!! Vilken jävla mardröm :( Jag blir så otroligt ledsen för eran skull, ingen borde få gå igenom något liknande.

Tusen kramar & all styrka till dig/er <3

2012-12-17 @ 20:18:08
URL: http://fridatorngren.com

Postat av: Louise

Vad fruktansvärt, fy sjutton för att behöva gå igenom det ni nu har framför er. Jag finner inga ord :( ingen ska behöva gå igenom sånt här i ett sånt sent skede, fy varför har man ens RUL liksom känns det lite som..
Lilla lilla bebisen, du hade ett annat öde planerat för dig. Jag försöker tänka att allt händer med en mening, annars blir det för svårt att greppa. Det sägs ju att barn väljer sina föräldrar och eran lilla pojk valde er för att han visste att just ni kommer klara av det.
Många många kramar till er!

2012-12-17 @ 20:32:06

Postat av: erica

Kramar! Tänker på er..

2012-12-17 @ 21:32:53

Postat av: Johanna Olsson

Brukar aldrig kommentera bloggar Amanda men jag kan inte sluta gråta när jag läser detta så jag måste kommentera. Livet är så orättvist! Alla mina tankar har gått till er idag, och det kommer dom fortsätta göra.. Hoppas ni tar er igenom dagarna på bästa sätt det går. Stor Kram!

2012-12-17 @ 21:54:38

Postat av: Sara - Mamma till Elvin

Jag blev alldeles kall när jag såg vad som hade hänt fina du. Finner inga ord och kan inte ens tänka mig hur det skulle kännas att få ett sådant besked. Jag vill att du ska veta att jag tänker på er och sänder miljontals med styrkekramar!

2012-12-17 @ 22:01:13
URL: http://www.frookensara.blogg.se

Postat av: Angelica

Finner inga ord <3

2012-12-17 @ 22:03:44

Postat av: Johanna - Life by Me

Jag vet inte vad jag ska säga, tårarna bara rinner....
Jag vill i alla fall be om ursäkt om jag sagt något som varit stötande! Just nu känns allt jag yttrat bara så otroligt fel.... Jag känner så med er, och tänker på er varje dag, jag önskar jag kunde hjälpa på något sätt.
Det värsta som finns är ju att det skulle hända ens barn något, man vill inte ens tänka tanken.... Jag kan inte ens tänka mig vad ni går igenom just nu!
Så svårt.... Men det kan ju gå bra, vissa överlever ju och lever i flera år! Jag hoppas på det bästa för er.

Många många kramar!

2012-12-17 @ 22:30:18
URL: http://lifebyme.se

Postat av: Anonym

Finns inga ord som kan hjälpa det ni går igenom. Hemskt och läsa! Beklagar det ni går igenom :(

2012-12-17 @ 22:51:26

Postat av: Elin 23

Jag har läst din blogg länge nu men aldrig kommenterat vad jag kan minnas. Jag har heller inga ord som kan trösta ordentligt. Men jag vill bara säga att ni finns i mina tankar, och att ni är så fantastiska människor som stöttar varandra och försöker ta er igenom det här tillsammans! Jag hoppas att du en dag kommer till ett skede då glädjen kan överrösta sorgen utan att du får dåligt samvete! Ni är underbara föräldrar till River <3

2012-12-17 @ 23:23:09

Postat av: Sandra

Följt din blogg under flera års tid, aldrig lämnat nåt spår efter mig men nu känns det som att det är hög tid för det efter att ha läst vad du valt att dela med dig av! Vad otroligt orättvist livet kan vara! Vilken mardröm ni befinner er i! Helt omöjligt att sätta sig in i och kunna förstå! Många stötande och varma kramar till dig och familjenfrån en trogen läsare! <3

2012-12-17 @ 23:23:42

Postat av: Joanna - mina två hjärtan

<3 sänder massa styrkekramar!

2012-12-18 @ 00:11:33
URL: http://mittunderverk.blogg.se

Postat av: Therese

Finner inga ord... Så fruktansvärt. Jag tänker på dig och din familj ❤

2012-12-18 @ 08:36:00

Postat av: Elli

Jag vet absolut inte vad jag ska säga egentligen.. Sitter och gråter när jag läser ditt inlägg. Jag beklagar såååå mycket och jag skickar en miljon varma styrkekramar till er alla<3<3 kramar!

2012-12-18 @ 08:46:28
URL: http://ellinoridamaria.blogg.se

Postat av: Caroline L

Har följt din mysig blogg ett tag men aldrig kommenterat..
Men detta fruktansvärda går inte att gå förbi..jag är verkligen så ledsen för det tunga besked ni fått! Känner inte dig men tårarna rinner när jag inser vilket besked ni fått..
Stor styrke kram till dig och din fina familj!

2012-12-18 @ 08:50:31

Postat av: Vestling - mamma till två

Jag önskar av hela mitt hjärta att ni slapp gå igenom det här!
Jag tänker på er och skickar styrkekramar!

2012-12-18 @ 09:35:45
URL: http://vestling.blogspot.com

Postat av: Kristina

Vill verkligen beklaga ert tråkiga besked, ingen ska behöva uppleva nåt sånt. Livet är orättvist! Kan inte ens försöka förstå vad ni genomgår, hoppas ni finner tröst och stöd i varann. Har läst din blogg ett tag då jag också har en son som är lika gammal som er River. Ta hand om er och krama River lite extra, tur ni har honom! Tänker på er...

2012-12-18 @ 13:31:34

Postat av: Heidi

♥♥♥

2012-12-18 @ 14:14:35
URL: http://heromer.blogg.se

Postat av: Annie

Jag är en av de som följt din blogg sen du var gravid med river, Jag blev mållös när jag läste vad du skrev.. Livet är så förbannat orättvist.
Styrkekramar till dig och familjen <3

2012-12-18 @ 14:16:23

Postat av: sandra

Massa styrke kramar till er!!♥

2012-12-18 @ 14:59:56

Postat av: Cassandra

Först och främst vill jag berömma dig för att du är så otroligt stark även fast du inte känner dig så just nu.. Jag har läst din blogg sen du var gravid med River och att läsa det här gör mig så ledsen. Ni förtjänar verkligen inte det här, INGEN gör det.. Jag har en lillebror som jag aldrig lärde känna, som alltid finns där, men ändå inte. Han skulle ha tagit studenten det här året, men istället fick jag en till bror som tar studenten nästa år.. Det kom något gott ur det riktigt onda och med det sagt så vet jag att ni kommer att läka till slut. Första gången jag kommenterar, jag är ledsen att det blev under sådana omständigheter. STOR styrkekram <3

2012-12-18 @ 15:19:53
URL: http://cassarn.bloggplatsen.se/

Postat av: Sabina

Amanda, jag är så ledsen för er skull! Finner inga ord. Det gör ont i hjärtat att läsa det du skrivit. Jag tänker på er!

2012-12-18 @ 16:08:38
URL: http://sabinalande.blogg.se

Postat av: Johanna

Jag är en av dom som följer din blogg och ditt liv men som aldrig kommenterat. Men nu känner jag att ni behöver alla styrketankr som finns.
Jag kan inte ens föreställa mig vad ni går igenom och förstår inte hur livet kan va så orättvist. Men jag hoppas att ni finner styrka i varandra och tar hand om varandra! Har inte ens ord....

2012-12-18 @ 21:00:10

Postat av: Matilda

Fy, vad fruktansvärt! Jag har följt din blogg sedan du var gravid med River så det här inlägget kom verkligen som en chock. Ta hand om varandra allihopa! <3

2012-12-18 @ 22:00:11
URL: http://matildalinneaforslund.blogg.se

Postat av: Therese

Fina, fina du. Jag, som många andra, finner inga ord. Men jag tänker på dig, på er. Varje dag, fler gånger om dagen och kan inte ens förställa mig det ni går igenom. All min styrka vill jag ge till er <3

2012-12-18 @ 22:01:31
URL: http://mylifeinthai.se

Postat av: Idas mirakel

Men kära någon va hemskt. Jag gråter floder när jag läser detta och va mitt hjärta blöder.. Finns inga ord. Tänker på er.. <3

2012-12-19 @ 01:09:11
URL: http://idasmirakel.vimedbarn.se

Postat av: Sabine

Detta måste vara varje familjs mardröm, finner inga ord för hur ont de gör i mig att läsa detta. Även om jag inte känner dig så har jag följt din blogg sen du väntade River och detta är verkligen inte rättvist. Vet inte ens vad jag kan skriva, finns inga ord som räcker! Tänker på er!

2012-12-19 @ 08:42:54
URL: http://allavifina.bloggplatsen.se

Postat av: Sandra

Vet inte vad jag ska skriva, mer än att ni finns i mina tankar, och även om jag inte känner dig/er så känner jag med er sååå mycket.
Alla mina tankar till er <3

2012-12-19 @ 20:54:23
URL: http://bluebirdfairy.blogg.se

Postat av: Emma - Mamma till Viggo -09 & Melker -11,

Jag tappar ord. Jag trodde du redan förlorat ditt barn, har helt missförstått... Känner hur jag vill skriva en hel novell här nu med massa varma ord <3 Men jag vet inte hur jag ska börja eller formulera mig... Jag tänker på er <3 Jag önskar jag kunde ge dig en kram <3 Såg videon inlägget där uppe innan jag läste detta inlägg och jag grät i massor, sånt ska inga föräldrar behöva gå igenom... USCH.

STOR STYRKEKRAM <3

2012-12-19 @ 21:47:56
URL: http://emmashjartan.se

Postat av: Sara F

Usch va orättvist detta är. Vet inte vad jag skall säga/skriva, allt känns så himla litet i sammanhanget. Ni finns ständigt i mina tankar och jag känner så otroligt mycket för er. Massor av kramar <3

2012-12-19 @ 23:02:18

Postat av: Sofia

Finns inga ord i världen som kan lindra den smärtan ni känner nu <3 All min kärlek och alla mina tankar går till er i denna stund! <3 KRAM!! <3 <3 <3 <3

2012-12-20 @ 15:41:20
URL: http://www.stridhsofia.blogg.se

Postat av: Anna

2012-12-25 @ 09:12:22

Postat av: Anna

2012-12-25 @ 09:22:32

Postat av: Sofie

Det gör så ont i mig att läsa detta! Ingen ska behöva uppleva det som ni går igenom. Massa styrkekramar till er <3

2013-01-01 @ 18:03:10

Postat av: Elin Gabriella - Bröllop 2013 ♥

Tårarna rinner :( Stor kram till er ♥

2013-01-01 @ 20:51:27
URL: http://elingabriella.se

Trackback