Mandy & River - i väntan på liten nr 2

En underbar ålder?

"Mamma, jag har absolut inte tid att vara still och ta en bild.. Måste härifrån!"

Min mamma har alltid sagt till mig att den värsta åldern på ens barn är mellan 1-2 år. Då förstår dom men är ändå för liten för att förstå, eller hur jag ska förklara.. River är ju som jag skrivit många gånger helt sjövild. Inte vild som en busig 1 åring utan vild med stort V. Han vet inte hur man går längre, han springer.. Överallt. Det blir bara svårare och svårare att åka iväg med honom. Han vill inte längre sitta i vagnen men man kan inte heller bara släppa ner honom och låta honom gå. Då är han borta på en halv sekund. Inga gränser, inga behärskningar. Och även om jag på samma vis älskar denna tid, just för att han nu förstår så mycket, man kan prata och kommunicera med honom och han är så med, så kan jag även tycka att denna tid är sååååå påfrestande. Jag vet att detta är anledningen till att han äter dåligt, han har inte ro att sitta ner. Tappar han en leksak, så har han hunnit hoppat och studsat i frustration innan leksaken ens hunnit nuddat backen. Noll tålamod med en jäkla stämma. Allt är lite extra jobbigt för just mamman också tror jag. River är som en annan människa mot mig. Väldigt mycket kläng och lämnar jag rummet så blir han GALEN.

Ibland kan jag bli gråhårig och ärligt avis när jag ser er andra bloggar lägga upp bilder då era barn sitter på en filt ute i gräset och leker!! Fy bubblan vad skönt det hade varit om man kunde sätta ner vår duracell kanin, bara en sekund. Förstå mig rätt nu. Jag ogillar inte River eller hur han är. Bara lite frustrerad över att han är övervild hihi. Också måste jag ju dokumentera varje liten känsla i denna resa. Just nu undrar jag över hur det ska bli på dagis. Kommer han lugna ner sig, eller kommer han gå sin "död" till möte. Där finns det ingen som hela tiden kan följa honom och hans vild upptåg. Det är ju liksom inte en vuxen per barn där, utan helt tvärtom. Kanske kommer Ljusne förskola får en hel del uppsägningar efter den dagen River börjar på deras dagis.. Vem vet ;-) Annars så är han en helt underbar lite fis som nu är stora killen och precis har lärt sig ett nytt ord. Tittut. Det är för underbart när han kikar upp över soffkanten och säger "tuttuuuuut".

Sådär ja. Två långa inlägg på rad. Nu är jag back höhö ;-)

Dags att starta denna dag!

Kram! ♥

Försök att stoppa mig....

Härlig bild på er :)



Känns underbart att du är tillbaka på bloggen :)

Charlie skulle heller aldrig sitta still på en filt, om han inte är väldigt trött :) Dock tror jag att River verkar vildare :)



Dagis kommer nog att gå bra, då får han lära sig att vänta och att han inte kan få hjälp och uppmärksamhet hela tiden :)



Vad kul att han pratar förresten! Charlie säger fortfarande inget... Han pladdrar en massa, men inga ord som vi kan tyda i alla fall.

förstår hur du känner. Föräldrar som inte har sådana här "vilda barn" kan inte sätta sig in i en situation hur man har det om dagarna. William är precis likadan till vissa punkter, inga begränsningar och väldigt orädd, springer bara i väg och håller sig aldrig till oss. William har också väldigt svårt för att sitta still i vagnen, ta med honom ut och titta i butiker är näst till omöjligt, krävs massa mutor som han kan äta medans vi tittar. Alla barn är helt enkelt olika men visst är det mer ansträngt om man har ett vilt barn även fast man älskar dem till döds.

kram

Min son på 1,5 är också sådär, han är inte still en sekund! dock så gillar han att bli fotad ibland så han stannar upp tittar in i kameran & gör en grimas sen är det full rulle igen, så det gäller att vara snabb ;)

Kan du inte filma hur han är? Missförstå mig rätt nu, men min Gabriel är också VILD. Å han trotsar järnet, får han inte som han vill så kastar han saker, nyper mig i armarna, slåss osv. Antingen lugnar dom ner sig på dagis eller så blir de värre ett tag för att sen lugna ner sig.. dom har ju trots varje år. Å de gäller att möta på bästa sätt, men de är inte lätt.. Kram på dig