Tankar om inskolningen..

Påväg mot dagis igår..
 
Nu har jag och River precis kommit hem från andra inskolningsdagen på dagis. Egentligen den första riktiga för igår var vi där i en ynka timmen och satt bara inne med fröken medan dom andra var ute. Jag känner sån glädje efter att ha sett River där idag samtidigt som jag har såå ont i magen över detta. Tänker jag för Rivers del så känns detta så rätt. Han behöver verkligen den här stimulansen och lekmöjligheten som han får på dagis. Idag var vi där två timmar och han tittade knappt åt mig utan bara lekte och lekte. Känner jag efter hur det känns i mitt mamma hjärta över det hela så känns det skit på ren svenska. Jag har tårar bakom ögonlocken hela tiden och känner mig som en känslomässig bomb som snart exploderar av seperationsångest. Det handlar ändå om att lämna över det dagliga ansvaret över det käraste jag har till någon annan. Nu ska någon annan ta hand om honom, natta honom för vila, trösta honom när han är ledsen och ge honom lunch. Allt det där som för mig som mamma är så självklara uppgifter för mig. Men samtidigt så går ju livet efter en mammaledighet vidare. Det som känns mest skumt i vårat fall är nog att jag inte ska börja jobba dirket (inte som jag vet nu), vilket betyder att jag lämnar bort River i "onödan" medan jag själv bara går hemma. 
 
Kommer han sakna mig? undra varför jag inte är där när han behöver mig? En del av mig säger ju att det kommer gå kanon. River är ju så overkligt självständig och obrydd. Bara någon finns där och leker och tröstar, så spelar det inte så stor roll vem det är. Samtidigt så är han ju mammig och finns jag i närheten så är det BARA jag som gäller, men nu kommer jag ju inte finnas där så antagligen kommer han inte heller sakna mig. Så har han fungerar tidigare iallafall. Ja, jag vet inte. Ska jag skriva ner alla känslor jag har över det här så hade jag nog fått ihop en bok. Jag ska iallafall tillåta mig vara lite ledsen över det här, men samtidigt bita ihop för Rivers skull.. Det här är något han älskar, att få vara bland folk och busa hela dagarna.. Något tröstande är ju att jag som sagt går hemma och sedan kommer vara hemma med pyret, så det kommer dröja ett bra tag innan River är tvungen att gå heltid och skulle inte ens dessa tre dagar i vecka fungera eller att han skulle visa sig vantrivas som tusan, så kan jag bara plocka hem honom och låta honom vara hemma med mig och pyret. Annars om det fungerar bra och han trivs så är jag ju fortfarande bara ett telefonsamtal bort ifall han behöver mig, alltid, alltid, alltid.. ♥♥

Kommentarer
Postat av: Annie

Du är en sån fin mamma! :)

2012-09-04 @ 17:42:39
Postat av: Josephinewestling - Mamma till Vira

jag känner igen mig i det du skriver..
självklart är det jobbigt när ens barn börjar dagis.
men jag själv vet att både jag och Vira mår bättre av att komma ifrån varandra lite på dagarna. När jag var arbetslös så var det ju bara några timmar. Nu är det annat när jag jobbar. men hon älskar dagis och tycker det är så roligt. Man får en helt annan kännsla sen när man kan mysa och umgås efter och innan dagis ;)

Det kommer gå bra för er.
Vira brydde sig inte heller om mig när jag var där eller sen när man gick hem. igår var det första gången sen hon börja där hon var ledsen när man gick hem. och då började hon för ett år sedan.

kram kram

2012-09-05 @ 10:45:09
URL: http://www.josephinewestling.vimedbarn.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0