Tack för alla gratulationer! ♥ Jag känner mig lyckligare än någonsin ungefär. Det känns som en enorm befrielse att allt var bra med lilla pyret där inne. Igår var jag helt trött och slut hela dagen. Överlycklig samtidigt som jag kände mig nerstämd och ledsen. En ganska vanlig reaktion när en enorm nervositet släpper. Jag har haft det så jobbigt under dessa 19 veckor men nu njuter jag för fullt. Kan föreställa min älskade unge där inne och förstår att han verkligen bara ska växa på sig i några månader nu och sedan entre världen och ta oss med storm på samma vis som storebror gjort!

 

Och till något annat lite tråkigare. Jag känner mig så enormt besviken på vissa reaktion över att det kommer en pojk till.. Hur folk kan besvara vår glädje med ord som " En pojk till?! Jaha.. Men huvudsaken är ju att den mådde bra".. Ja huvudsaken ÄR att bebisen mådde bra. Sen kvittar det totalt vad den har mellan benen. För oss handlar det inte bara om ett manligt kön, utan det är faktiskt vår son vi pratar om, vårt barn. Jag kan acceptera att vissa männsikor önskar sig ett kön i samband med en graviditet. Jag är dock inte en av dom. För mig kvittar det blanka fan i vad det blir. Efter en mycket jobbig start, både fysiskt och psykiskt så är jag så nöjd över att bebis bara blev godkänd på sin rutinkontroll och mår bra där inne. Jag är dödskär i den här lilla varelsen trots att jag bara mött honom via en svartvit bild. Jag längtar så efter honom och för oss känns det nu så självklart att River ska få sin lillebror.. Hoppas att människor inser hur löjlig en sån här besvikelse kan kännas för oss. Ingen hade väl någonsin önskat att River var någon annan än den han är? Vad är liksom grejen? Sörjer man att man inte kan köpa klänningar eller fluffigt rosa??.. Då prioriterar man lyckan helt fel här i livet kan jag känna.. 

 

 

Så kom äntligen dagen när vi ska på RUL. Jag är så sjukt nervös. Och rädd. Tänk på oss idag och håll tummarna för ett lyckat RUL och att vi till och med får reda på om det är en lillasyster eller bror i magen. Vad tror ni? :) 

 

Men först, något lika jobbigt. Nämligen vaccination på BVC. 

 

Jäklans så kallt det var ute idag.. Riktigt härligt att få frysa lite :) Det är väl typ bara jag i hela landet som tycker att vi har haft en alldeles för varm sommar och för mycket sol.. Alla verkar ju tycka att det har regnat mest, men det håller inte med.. Minns bara alla plågsamma varma dagar ;-)

 

Vi tog oss iväg till Gävle med mormor och morbror idag. Dom skulle ändå in på sjukan så River och jag åkte med och fördrev dagen. Tur var väl det. Jag har mått så illa idag och kräks massor. Tror mer på nervositet än graviditen denna gång. Kan absolut inte minnas att jag var såhär rädd och nervös inför RUL med River men Marcus var snabb med att påpeka att det var precis lika då. Inte helt oväntat kanske. Nu ska det nattas barn och sen blir det soffmys. Kram så länge! ♥

Nu har vi gått lite mer än 17 fulla veckor och har alltså tagit oss till vecka 18. Jag mår så mycket bättre nu. Illamående och kräkningar är helt borta och har varit det de senaste 1,5-2 veckorna. Jag är fortfarande förvånad över hur olika två graviditeter kan vara. Trots att det faktiskt är två olika personligheter som växt i min mage, så tror man ändå på något vis att det ska bli precis samma sak. 

 

Denna gång var illamående som sagt extremt mellan vecka 6-16 ungefär. Sen gick det över *peppar, peppar*. Med River började det extrema i vecka 12 och gav sig sedan i vecka 38+3 när han föddes. Med River hade jag inte ont nånstans förutom en paj svankota. Denna gång har jag ont mest överallt. Speciellt i rumpan och i vaderna som krampar lite då och då. Med River kändes sparkarna tydligt från vecka 14. Då var det fladder och senare buffrar. Denna gång började jag känna lite fladder i vecka 13-14 och kände sedan varje dag lite smått i en vecka.. Sedan försvann det och kom tillbaka först i denna vecka.. Nu är det inget fladder eller buffrar. Utan mer som att någon slår votler där inne och töjer ut huden innifrån.. Till och med bebisen röreler är alltså annorlunda denna gång.. Såhär långt då.. Även magen har en annan form.. Förra gången fick jag en hög mage som fick sin form ända från bröstet och neråt.. Nu har jag mer en lägre, fast tydligare kula på magen. Så olika, men ändå så lika alltså.. Growing love båda gånger, en enorm växande kärlek.. Och en lång och förväntansfull väntan..

Gud vad den här dagen har gått fort hittills.. Och tur är väl det kanske, det är ju lätt hänt att dagarna bli lång när man har en liten familjemedlem som vaknat på fel sida och mest varit arg idag. hehe. Sånt som händer, man kan ju inte alltid vara på topp. Vi har iallafall haft besök av vänner, stora och små. Vi har ätit lunch på pizzerian och lekt en sväng. Nu ska jag snart iväg och jobba.. Ska bli skönt att komma dit idag och få vila öronen lite.. Det ekar liksom "Mammmma.. Maaaaaaaaaammma.. MAMMA!!" i dom just nu hehe. Kram! ♥

Jag och River startade denna Fredag med att plocka upp lådan med alla hans minsta kläder för att gå igenom och se om det fanns något att använda till nästa bebis.. 

 

 

När vi gått igenom hela lådan så insåg jag att näsan allt är användbart.. Även om det blir en flicka denna gång. River har ju mycket i turkost och ljusare gröna färger och det tycker jag är fint på tjejer också, tillsammans med lite rosa ;-) Några typiskta grabbplagg som skjortor och några plagg som jag känner är Rivers plockades undan men annars så var allt användbart. Nu blir det spännande att se om vi får användning av även skjortorna eller inte hihi :-) 

 

 

Några favoriter dök ju upp i lådan såklart.. Finaste jeansjackan som River hade sin först vår, finaste newborn-dressen och den underbara stickade overallen från newbie som nästan är oanvänd då River aldrig kunde ha den runt vristerna. 

 

 

Någon som blev konstaterat efter att vi gått igenom lådan är att River har växt väldigt mycket under dessa 18 månader.. Denna bodyn var den första som River hade på sig på bb, då var den för stor. Nu är den inte ens tillräcklig för att täcka halva hans rygg hihi.

 

 

Haha, detta är ju galet även det. Även denna body drunknade River i under sina första veckor här i livet. Ja, ni ser ju.. Den är alltså inte mycket större än hans nappflaska. Tänk att man snart ska ha en till sån där mini.. Jag som tycker River är så liten nu, men det är väl inget motför vad man kommer tycka att bebisen är när den kommer :) 

 

Igår gick vi alltså in i vecka 17 och den veckan började med ytterligare ett besök på gynakuten med en blödning.  Lagomt trött, less och nära på att ge upp denna jobbiga resa så fick jag äntligen en läkare som kunde hitta en blödning och en förklaring till varför jag blöder var och varannan dag. Jag har en jätte låg moderkaka som ligger så pass mycket fel att den skaver emot resten av livmodern och likande och därför skapar ett form av skavsår som blöder. Så enkelt var det och så otroligt skönt att äntligen få en förklaring. NU känns det på riktigt som första gången jag kan andas på dessa 17 veckor. Nu vet jag att jag troligtvis kommer blöda så länge den ligger där och nu känns det okej. Jag fick även se en liten mini människa som sprattlade helt galet där inne.. Så mycket och fort att man inte ens hann med att se hela kroppen. Galet och så overkligt.. Nu känner jag mig ärligt och äkta gravid och börjar verkligen förstå att vi ska få ett till barn. Nu ska jag njuta i sisådär 12 dagar tills RUL, som vi hoppas vi får ett lyckligt ett och sen är vi i mål.. Iallafall i mål där jag kan börja njuta av detta och våga hoppas! ♥

 

Sådärja, då har vi tagit oss 16 veckor av denna bakning :) Eller ja, snart stiger vi ur den 16e veckan men eftersom jag är lite tröguppderad som får det bli lite sent, vi byter ju vecka igen på Onsdag :) 

 

Nu mår jag ganska bra. Mår endast illa när jag äter och det är så skönt, även om inget illamående alls vore bäst. Men nu vet jag iaf när jag ska vara redo om man säger så, och när det kommer. Från och med den här veckan känner jag mig också hur gravid som helst. Jag känner mig klumpig, trög och efter en dag på järvzoo i Fredags så värker mina ben fortfarande. Jag känner inte så mycket fladder längre. Oroväckande men tydligen helt normalt såhär i början.. Längtar så till ultraljudet då hela jag är mer orolig denna gång. Har liksom en dålig känsla hela tiden, utan att tänka negativt. Jobbigt och påfrestande. Längtar efter mer sparkar såklart, med River så kände jag ju tydligen varje dag från vecka 13-14. 

 

Då har vi traskat in i vecka 15 jag och lill trulls och om jag tvekade innan så gör jag det inte längre, nog växer vi allt. Denna veckan har magen vuxit rejält och det har känts också. Mens/växtvärk mest hela dagarna. Ibland gör det faktiskt ganska ont. Ont gör även min rumpa, ena sidan av den iallafall. Går jag länge eller sitter still länge så har jag en hemsk värk där bak. Inget jag känner igen sen Rivers tid i magen. Allt är som sagt fortfarande väldigt olikt den förra graviditeten. Nu är jag kissnödig en gång i kvarten, ständigt hungrig och är mer öm i kroppen än sist. Annars så traskar vi på sakta men säkert och nu när vi gått in i augusti så börjar nedräkningen till RUL. 3,5 vecka kvar ungefär. Can´t wait. Ska bli så spännande att veta om det är en lillebror eller syster. Jag tror starkt på en lillebror. Vad tror ni? :-)

 

 

Gud så storleksblind man blir, trots att man är tidigt i graviditeten och egentligen inte har sån stor mage. Dessa här ovan är tagen samma dag som vi plussade. Ett av alla tecken som sa mig att jag var gravid var det där lilla kula som direkt satte sig på magen efter ägglossningen. Jag var helt säker på att jag var gravid, brukar aldrig svälla sådär över magen annars. Då tyckte jag att jag såg jätte gravid ut ( i vecka 4) haha och nu tycker jag att magen är så liten och inte växer. Dock så ser jag ju att magen vuxit maaaassor på dessa 10-11 veckor. Kul att jämföra ju :-) Synd att jag inte tog mer magbilder där emellan bara.. 

 

Godmorgon världen! ♥ Idag är det sämre väder ute och jag och River tar därför en skön och seg morgon här hemma. Vi sitter fortfarande med täcke i soffan, i pyjamas. Nu börjar det krypa i den lilla kroppen och även den stora, så vi får väl försöka avancera lite :-) Mormor kommer förbi med lunch snart och sen är det lite OS på tvn som mamman bara måste se. 

 

kjasudjnsdflmf59595888.. Ja, där kom en liten hälsningar från lillen också :-)

 

 

Kommer ni ihåg när jag publicerade denna låt sist? Då hade jag precis fått veta att jag fått ett missfall, troligtvis.. Hoppet var inte helt ute men jag var så ledsen och mådde så dåligt när jag hittade denna låt, med en ganska passande text. Då förstod ingen, nu kan ni nog förstå. Nu när jag vet att vår bebis levde och mådde bra så älskar jag denna låt ännu mer och vill gärna ha den som doplåt, i ett lugnare tempo. Det gäller att planera i tid ;-)

 

Då har vi nått till vecka 14 och ni ser ju magen ovanför, utan kläder över är den inte direkt jätte stor men för mig som är van en nåååågot plattare mage så känns den enorm :-) Denna gång växer verkligen min mage helt annorlunda jämfört med sist.. Med River hade jag en spetsig kula som gick högt över magen hela resan.. Denna gång växer magen mer som en rund degmage rakt neråt.. Enligt mamma en tydlig tjejmage men jag tror inte ett dugg på sånt, utan tror mer att det beror på att den är mjukare i sig denna gång ;-) Jag växer även åt alla håll denna gång. Med River fick jag bara en jätte stor kula rakt fram som sagt.. Nu växer jag liksom som en fyrkant. Häftigt hur olika det kan bli :-)

 

Jag mår fortfarande fruktansvärt dåligt. Jag mår inte illa lika ofta, men jag mår fortfarande illa varje dag. Oftast i samband med en hungrig mage eller direkt efter måltid. Jag behåller nästan ingenting som jag stoppar i mig och börjar känna mig klen tack vare det. Jag är ständigt yr och får yrselattacker så fort jag rör mig en liten längre sträcka än inom hemmet. Det är jätte obehagligt när det liksom svartnar för ögonen och hela kroppen lägger av, speciellt när man är hemma själv med River. Försöker få tag på min barnmorska för lite hjälp men utan resultat.. suck. 

 

Jag ska även ta och köpa mig ett stativ och självutlösare så jag kan fota finare magbilder. Marcus är inte riktigt lika glad i att fotografera som jag är. Det tog ungefär 1 vecka för honom att "ha tid" till att ta den här bilden hehe. Ångrar mig lite att jag inte tagit tidigare magbilder, men med blödningar och den oro jag upplevt så har jag inte vågat ifall något skulle gå fel.. Min mage har iallafall vuxit 14 cm runt om.. En del alltså ;-) 

 

 

 

 

 

Godmorgon Lördag! ♥ Skönt med helg. Jag avslutade gårdagen tidigt i säng som vanligt. Tråkigt för Marcus som oftast sitter utan sällskap i tv soffan, men det enda jag tänker på nu om dagarna är när jag ska få gå och lägga mig igen haha. 

 

Igår efter att vi varit ute och gått jag och Sarah, jag hade lekt med River hemma och städat lite, alltså hållt igång hela dagen så hade jag såååå jäkla ont i ryggslutet/början på rumpan. Jag är ju så oerfaren när det kommer till gravidkrämpor då jag slappt allt i form av foglossning, förvärkar, sammandragningar, you name it med River. Egentligen så känns det ganska löjligt att gnälla redan i vecka 13 men enligt barnmorksan min så är foglossning fullt möjligt redan.. AJ, så ont det gör iallafall. Och allt sånt där skrämmer mig lite extra mycket i denna graviditet. Jag har ju ingen tid till att ha ont när jag ska finnas där för River.. Men som sagt.. än är det långt kvar och som vi vet kan saker vända över en dag.. Ni håller väl tummarna för det?! :)

 

 

Sådär.. Äntligen hemma vid en dator så jag kan skriva ett riktigt inlägg.. Att mobilblogga blir inte allt för fint, så jag var tvungen att gå in och snygga till inlägget från igår med ny bild och finare text hihi. 

 

Vart ska jag börja? Jo, vi vill såklart tacka för alla gratulationer som vi fått på olika vis ♥ Helt ärligt så trodde jag aldrig att jag skulle skriva detta inlägg.. Inte angående denna graviditete iallafall.. Speciellt inte när en iskall läkare dömde ut min graviditet till missfall efter en liten blödning och smärta i v 6. Han var så hård och kall.. Han kollade med ultraljud och sa " nej, tyvärr.. Jag ser INGENTING. Du blöder från livmoder och har ont i magen så ja, 98% säker på att det är missfall. Det är bara gå hem och fortsätta blöda så får du en återkontroll om 2 veckor" . Jaha, tack för den medkänslan. Jag förlorar mitt barn här och du uttrycker dig så hårt att du lika gärna kunna ha slagit ett baseball trä rakt i magen på mig. Usch så hemskt det kändes. Utan tvekan det största sorg och smärta jag varit med om. Men jag gick hem med tankarna på att det var väl inte meningen denna gång och att jag faktiskt återigen blivit gravid på ett första försök. Så förhoppningsvis skulle kroppen återhämta sig fort och vi ha turen att bli gravida snabbt igen.. 

 

Usch, det var långa två veckor innan det var dags för återbesöket. Jag hade inte blött något mer och enligt doktorn så var ju missfallet igång, så det var ju konstigt att det inte fortsatte så att säga.. Dessutom hade illamående tillkommigt rejält, så jag hade faktiskt hoppet uppe om att den där dåliga doktorn skulle ha fel. Och visst var det så.  En ung, underbar kvinnlig läkare hittade med hjälp av ultraljud ett fullt frisk foster med ett fint tickande hjärta och jag gick därifrån med tårar längst kinderna ♥

 

Blödningarna slutade aldrig riktigt utan dom kom hela tiden, fram tills nu med några dagars mellanrum. Så sjukt påfrestande och en riktig mardröm att se det där blodet på papperet under en graviditet. Flera gånger har vi varit in och tittat, senast i vecka 9. Då mådde pyret hur bra som helst och ingen kan förklara varför jag blöder. Så länge det inte är graviditeten som blöder så var det ju också skit samma. 

 

Ja, också kommer vi till hur jag har mått? I ganska precis 8 veckor har jag vetat om att jag är gravid och jag kan ärligt säga att det är dom värsta 8 veckorna i mitt liv. Det har varit f.ö.r.j.ä.v.l.i.g.t och jag har mått SÅ dåligt.. Jag var ju lite nervös över en ny graviditet och det där med illamåendet eftersom jag mådde illa och kräkas varje dag fram tills Rivers förlossning. Jag visste ju dock inte då, att det faktiskt kunde bli 10 gånger värre!! Jag har mått så fruktansvärt illa dessa veckor. Jag har inte kunnat haft en fungerade vardag utan legat på soffan HELA dagarna.. Så fort jag rest mig upp eller försökt att äta så har det slutat med att jag hängt över toaletten och kräks. Jag har haft så dåligt samvete mot River. Han har haft en riktigt tråkig sommar och fått stått ut med att leka snällt i vardagsrummet eller kollat på tv. Det är tur att han har en underbar pappa som roat till max med olika äventyr på eftermiddagarna/kvällarna. 

 

Det är faktiskt rätt galet hur olika två graviditeter hos samma person kan vara. Det finns inte en likhet förutom kräkningar och illamående då, men annars ingenting. Allt har varit så mycket värre denna gång. I början med Rivers illamående så bodde jag på donken. Jag måsta ha deras salta strips, annars mådde jag ännu mer illa och kräktes. Denna gång dör jag bara jag hör ordet donken. Kolsyra som var min räddning med River har också gått fet bort denna gång. Denna gång har det varit vatten och tuggumi som varit min räddning. Jag måste ha ett tuggumi i munnen hela tiden, annars mår jag extra illa. Det är nästan som att jag inte tål mitt eget saliv/ min andedräkt. Denna gång har jag även känt sånna där konstiga dofter. Något som jag aldrig upplevde sist. Hela huset har lutat mögel och jag vet inte hur många gånger jag stått och putsat sängbordet med väldoftade rengöringsspray innan lägggdags för att slippa stanken av mögel och smuts.. En doft som givetvis inte funnits, enligt Marcus. 

 

Ja, mina vänner. Jag har alltså mått så fruktansvärt dåligt.. Så dåligt att jag faktiskt kommit på mig själv att lega och tänka på surrogatmammor och adoption inför vår eventuella 3 barn som finns i vår framtid lääääängre fram haha. Jag är så glad att jag nu tagit mig dessa 13 veckor. Och att jag sen en vecka tillbaka mår betydligt mycket mindre illa och kräkningar är nästan helt borta. Nu hoppas vi att jag får må bra i några i veckor. Komma tillbaka lite i ork och liknande och faktiskt kunna njuta av denna fantatiska resa. Det känns faktiskt helt galet att vi ska göra denna härliga resa IGEN. För det är ju faktiskt nu den början.. Resan mot vårt andra barn och Rivers lillesyster/bror som än så länge är beräknad att komma till oss den 30/1 -2013 ♥