Usch, så dålig River blev under dagen. Hans feber gick ganska snabbt upp i 40 grader och feberkräkningar kom som på löpande band över honom, mig och sängen. Ett tag var det kaos här hemma och jag kände mig hjälplös när han var så dålig. Men efter att ha sovit hela dagen förutom korta studer där han tankat med lite saft så vaknade han i eftermiddags med en mycket lägre temp. Så skönt och sen dess har han lekt och härjat som vanligt. 

 

 

Det var lite tyst från oss i helgen. Jag var iväg och kikade på Marcus hockeycup hela helgen och River hade sleepover hos sin morfar. Första gången han är borta en hel helg, men det gick ju såklart kanon :) Sämre går det för honom idag. Han vaknade med 39 graders feber och är dålig :( River har klarat sig så bra från att bli sjuk, någon täppt näsa hit och dit och förutom sjukhusvitelsen för krupp så är nog detta det värsta. Peppar, peppar! 

 

Och på tal om krupp så somnade han precis i vår säng och jag har nu lagt mig bredvid med två täcken och tjocktröja. Varenda litet fönster är öppet och det är svinkallt.. Allt för att det ska bli lättare att andas, och han ska slippa fler anfall. Morsan kan ju tina någon annan gång :) Så ja, jag får sätta på en film eller något och hoppas han sover länge och vaknar piggare. Håll tummarna för min lille River! ♥

 

 

Precis hemkommen efter att ha hämtat hem en unge som v.ä.g.r.a.d.e följa med mig hem. Jag fick bära ut honom skrikandes från dagis och sen gömde han sig bakom händerna hela vägen hem och blev jätte arg så fort jag försökte att prata med honom.. Jaja, det är väl bra att han trivs :-)

 

Varje gång vi har gått över "stora vägen" mot dagis och vi har varit tvungen att stanna vagnen för att det kommer bilar så har River alltid blivit otålig (noll tålamod, ni vet) och jag har varje gång förklarat att "nej, nu måste vi vänta tills bilarna har åkt förbi innan vi kan gå över", "Nu är bilarna borta, då kan vi gå". 

Imorse när vi skulle gå över så kommer det en bil långt uppe i backen så jag gick över iallafall då den var långt borta, vad gör River då? Jo han slänger upp händerna för ögonen och skriker "MAMMMA... BRUMM!!!!".. Haha, trodde jag skulle dö. Han är i en sån rolig ålder nu alltså.. Självklart ska man inte gå över förrän det är helt tomt på bilar :) Hihi.. 

 

Åh, jag är så glad över att för en stund sen ha lämnat en liten kille på dagis utan gråt. Idag kände jag igen min River igen. Jag sa hejdå och han tittade inte ens åt mitt håll utan ville bara ner och bygga lego. Sen kanske han blir ledsen när han upptäcker att jag faktiskt försvann, men om det händer så litar jag fullt ut på fröknarna, det är bara så skönt att kunna gå därifrån utan att se hans tårar spruta. U.n.d.e.r.b.a.r.t!

 

Jag blir helt svettig så fort jag startar datorn. Den sjunger på sista versen känner jag och det går knappt att göra något utan att fel meddelande kommer upp. Hårddisken är smockfull och jag får panik av bara tanken på att datorn ska dö innan jag hinner rensa och spara alla bilder. Jag har 73 GB med bilder i bara min kameramapp, plus att jag har massa andra bilder.. Det är ju helt sjukt egentligen men oj så viktiga dom är. Det är verkligen en mardröm om en endaste liten bild skulle försvinna, så detta lär jag ordna bums. Måste bara hitta sladden till den andra hårddisken först.. pust.. 

 

Åh, jag var så sugen på att fota igår efter att ha haft kameran bara liggandes i flera veckor. Jag knäppte av några 100 bilder på River innan han gav kameran en rak höger ;-) Här är favoriten på favoritmotivet ♥

Så skönt med helg nu. River är ju ledig imorgon så vi tar ju helg på Torsdagar så att säga. Superskönt som sagt att denna dagisvecka är över. Det går jätte bra för River när han väl är där, men det har varit mycket tårar vid lämningarna idag. Hjärtskärande tårar, så himla hemskt.. Men ändå tryggt att veta att hans trivs så fort han kommit på att det inte var så farligt att mamma faktiskt gick. Han får också så mycket beröm för att han är så duktig och det värmer så i mig.. För mig är han ju världens bästa men när andra berömmer honom för att vara så stor och duktig så blir man helt varm. Nu tar vi helg som sagt, och mamman ska vila sitt ledsna mamma hjärta innan det är dags för en ny dagis vecka.. Förhoppningsvis med lite mindre tårar. 

 

Nu ; Jobb. 

Hej på er.. Allihopa ♥ Såg alldeles nyss att min statistik är fixad och att jag fått tilbaka alla er som jag saknade hihi. Skönt.. Förstod väl jag också att ni inte hade övergett mig, hihi :-) 

 

Då är helgen här alltså. Första veckan på dagis är avslutad och nu är det en mycket bättre känsla i mammahjärtat, allt har gått så bra. Nu somna precis dagiskillen. Han fick vara upp nästa 2 timmar längre än vanligt och ha lite fredagmys med ostkrokar. Det är så mysigt nu när River är så stor att han kan vara med och ha riktigt fredagmys med gotta. Nu är han väl liiite liten för att äta massa skit, men lite ostkrokar som han ganska snabbt tröttnar på dör ingen av. Så nu när han sover som sagt så blir det fredagsmys i soffan för de stora också. Härligt med helg... Jag har saknat den där helg känslan som lätt försvinner när man bara går hemma. Fredagskram! ♥

Åh, det känns så bra just nu, bättre iallafall. Nu sitter jag hemma i soffan och har precis lämnat av River ensam på dagis. Jag stannade 40 minuter men sen tyckte dom att jag kunde gå då allt gick så bra. Jag sa hejdå och han tittade inte ens åt mig. Nu ska han vara där till klockan 12 innan jag hämtar hem honom igen. Hoppas, hoppas allt går bra under tiden. ♥

 

 

Nu sitter jag i soffan och har telefonen i knät. Ska man någonsin vänja sig vid detta och kunna slappna av när han är där? Det känns inte så just nu, men det är väl för att det är första gången.. Så fort man vet att det faktiskt funkar även utan mig så blir det nog en annan grej, men gud som det sliter på kroppen det här. Alla känslor gör att man blir heeelt slut i både knopp och kropp..

 

Nu har jag och River precis kommit hem från andra inskolningsdagen på dagis. Egentligen den första riktiga för igår var vi där i en ynka timmen och satt bara inne med fröken medan dom andra var ute. Jag känner sån glädje efter att ha sett River där idag samtidigt som jag har såå ont i magen över detta. Tänker jag för Rivers del så känns detta så rätt. Han behöver verkligen den här stimulansen och lekmöjligheten som han får på dagis. Idag var vi där två timmar och han tittade knappt åt mig utan bara lekte och lekte. Känner jag efter hur det känns i mitt mamma hjärta över det hela så känns det skit på ren svenska. Jag har tårar bakom ögonlocken hela tiden och känner mig som en känslomässig bomb som snart exploderar av seperationsångest. Det handlar ändå om att lämna över det dagliga ansvaret över det käraste jag har till någon annan. Nu ska någon annan ta hand om honom, natta honom för vila, trösta honom när han är ledsen och ge honom lunch. Allt det där som för mig som mamma är så självklara uppgifter för mig. Men samtidigt så går ju livet efter en mammaledighet vidare. Det som känns mest skumt i vårat fall är nog att jag inte ska börja jobba dirket (inte som jag vet nu), vilket betyder att jag lämnar bort River i "onödan" medan jag själv bara går hemma. 

 

Kommer han sakna mig? undra varför jag inte är där när han behöver mig? En del av mig säger ju att det kommer gå kanon. River är ju så overkligt självständig och obrydd. Bara någon finns där och leker och tröstar, så spelar det inte så stor roll vem det är. Samtidigt så är han ju mammig och finns jag i närheten så är det BARA jag som gäller, men nu kommer jag ju inte finnas där så antagligen kommer han inte heller sakna mig. Så har han fungerar tidigare iallafall. Ja, jag vet inte. Ska jag skriva ner alla känslor jag har över det här så hade jag nog fått ihop en bok. Jag ska iallafall tillåta mig vara lite ledsen över det här, men samtidigt bita ihop för Rivers skull.. Det här är något han älskar, att få vara bland folk och busa hela dagarna.. Något tröstande är ju att jag som sagt går hemma och sedan kommer vara hemma med pyret, så det kommer dröja ett bra tag innan River är tvungen att gå heltid och skulle inte ens dessa tre dagar i vecka fungera eller att han skulle visa sig vantrivas som tusan, så kan jag bara plocka hem honom och låta honom vara hemma med mig och pyret. Annars om det fungerar bra och han trivs så är jag ju fortfarande bara ett telefonsamtal bort ifall han behöver mig, alltid, alltid, alltid.. ♥♥

River har lärt sig hur man visar med fingret hur många år han är. Men snart har han väl tröttnat på det också. Så fort han lär sig något nytt liknande så nöter jag nog halvt ihjäl honom. " Hur många år är River?"... "Jajajaja, mamma jag är 1 år!! suck, lika många år som när du frågade för 2 minuter sedan" 

Den där hotellnatten som väntar för den här mamman i helgen känns väldigt efterlängtad nu. Den här veckan kan jag nog räkna på en hand hur många timmar jag sovit sammanhängande, sammanlagt alltså. Att ha River i samma säng som oss (han går alltid in till oss under natten) funkar inte för mig. Han ska ligga på min arm/axel/mage och bara mamma duger. Jag försöker ibland lite diskret skjuta över honom till Marcus för att bytas av lite, men han vaknar direkt och säger "åååh, mamma" och kryper tillbaka.. Inte lätt att säga nej och när man är trött så gör man det enklaste, nämligen att lägga tillbaka honom på min krampande arm. Trött är bara förnamnet. 

Är ni fler där ute som har 1,5 åringar som glömde sina öron på BB? :) River har verkligen en trots och göra-allt-tvärtemot-period nu. Han gör hyss, vi säger ifrån, han blir arg och sen är cirkusen med gnäll och skrik igång. Vissa dagar kan kännas väldigt långa och man bara längtar till nattning, men sen när den är gjord så blir det sådär konstigt tyst att man bara längtar tills nästa morgon när buset är igång igen :) Upp och ner hela tiden, precis som livet.. Men å andra sidan så är det ju just det här som är livet, iallafall för mig. Föräldraskap och få vara med River. Världens största och viktigaste utmaning är det ju att vara mamma, snart till två.. Tänk vilken ära ♥

 

Vi tog som sagt en sväng in till strömmingsleken där vi kikade runt lite och River fick åka karusell och vinna lite gosedjur. Nöjd och glada en stund hihi, så åkte vi hem och sen har vi bara myst. Nu sover klimpen, pyret ligger på nån nerv som gör att jag ibland tappar känseln i halva rumpan(?) och jag tänkte släcka ner i vardagsrummet, krypa ner under täcket och se en film som ska vara bra.. The lucky one. Kvällskram! ♥