Mandy & River - i väntan på liten nr 2

Upp och ner..

Hej igen och återigen tack, verkligen TACK för alla fina ord folk tar sig tid att skriva till oss ♥

 

Det går verkligen upp och ner hela tiden. Vissa stunder kan jag till och med skratta, även om det ofta är med dåligt samvete. Känns orättvist att skrattta när han är så sjuk, samtidigt som man borde glädjas över att man faktiskt är stark nog till att orka det.. Dagarna måste gå vidare, speciellt nu. Vi kan liksom inte bara gå hemma och vänta ut en förlossning, utan vi måste försöka leva på som vanligt, så gott det går fram tills dess. Vi håller oss sysselsatta och undviker att vara hemma så mycket som det går. Det är då tankarna springer iväg. Ofta så flyter dagarna på rätt bra när vi är iväg för att sedan vända till det dåliga så fort man sitter i bilen påväg hem. Det är fortfarande overkligt i vissa stunder, speciellt som nyss när jag läste mitt sjukintyg. Där förklaringen till sjukskrivning är bland annat svårt sjukt barn i magen.. Svårt sjuk.. Nej, usch.. Vill inte höra, vill inte läsa det.. Vet knappt vilken graviditetsvecka jag är i längre. Vill bara att allt ska bli som vanligt.. Tyvärr är det väl en önskan för mycket just nu. 

 

Idag har vi iallafall varit på lekland med River. Vi hade egentligen tänkt att ta honom till dagis idag som vanligt för att han skulle få leka av sig och ha roligt, men vi ångrade oss i sista sekund. Dåligt samvete är vi fulla med efter att ha varit mycket på sjukhus hit och dit och River har varit hos barnvakt. Även om det är hos trygga mor-och far föräldrar så känns det ändå tungt. Det är jobbigt att han inte riktigt förstår läget, samtidigt som jag är glad över att han inte förstår vad som väntar eller vad som ska hända.. Jag hoppas han inte ska påverkas så mycket av ledsna föräldrar, men det är som många sagt, att man får vara ledsen även framför sina barn, speciellt dessa gånger.. Det handlar ju faktiskt om Rivers bror, så kanske är det bra att han får vara med och påverkas till viss del.. Det kanske glädjer han i framtiden. ♥

 

Dessa bilder lever jag på nu.

Åh Amanda! Tänker på dig varje dag som går! Skickar all styrka till dig och din familj och all lycka i framtiden. Jag kan inte tänka mig smärtan ni går igenom nu. Någon gång kommer du att känna dig stark och känna lycka igen, tappa inte hoppet kära du!

Kram <3

Såklart att ni kan vara ledsna framför River, de är något naturligt Ocj hör livet till! <3

<3

Hej!

Hittade din blogg av en slump genom en annan blogg. Så ledsamt att läsa om beskedet ni fått. Jag förstår hur ni mår då jag har en liten Love på 4 1/2 år med trisomi 13. När han föddes fick vi direkt veta att något var fel och när han var 8 dagar fick vi värsta tänkbara besked, "ert barn kommer inte överleva."

Läkarna trodde han skulle gå bort inom några veckor så hela första året var bara en väntan på döden. Idag är han en ändå,trots sina svårigheter, stark kille som njuter av livet på sitt sätt. Det har varit tunga år men jag känner att idag har vi en fungerande vardag som vi vet kan ändras snabbt. Ingen vet hur länge Love kommer finnas hos oss, vi får helt enkelt ta tillvara på tiden och vara tacksamma för tiden vi får.

Jag delar gärna med mig av mina erfarenheter så vill och orkar du får du gärna ta kontakt. Vet att det skiljer mycket på hur dessa barnen behandlas på NEO, en del läkare anser att inga åtgärder ska sättas in då de inte är "livsdugliga". Som tur är har inte Love mötts av sån syn utan han fick den hjälp han behövde som nyfödd.

Jag har även kontakt med en familj som har en go liten tjej med trisomi 18 som blir 3 år till våren om du skulle vilja prata med dem.

På familjeliv finns även en sida för oss med barn med T13-18, både vi som har barnen hos oss men även för dem som mist sina små.

Ta hand om er, kram!!!

Jag tror att ni gör helt rätt i att försöka leva som vanligt. Gör det som känns bäst för er och River! Jag tror att det är det bästa i längden.

Ni är så starka och kloka i att försöka leva livet som vanligt i den mån det går. Stor kram